Min kafferesa som började i Nicaragua har nu gått vidare söderut till Costa Rica. Jag ska fortsätta med besök hos våra vänner som producerar kaffe och njuta av nyskördat kaffe.
Jag minns första gången jag reste till Indien 1996, jag minns bussresan till Katmandu, och jag minns hur jag plötsligt upplevde en bekvämlighet i Nepal, som jag inte insåg fattades mig under min vistelse i Indien. Detsamma händer nu 2025 då jag landar i Costa Rica efter en tid tillbringad i Nicaragua.
Min vän Rebecka möter mig i ett behagligt klimat, iklädd en extra tröja, för luften är frisk, nästan lite kyligt. Vi passerar den lugna lördagstrafiken i San José och kliver in på en restaurang med medelhavsmat. Hummus och picklade gurkor hamnar framför oss på bordet, de som känner mig lite mer vet att detta är allt jag kan önska mig, speciellt efter ett antal måltider i Nicaragua med mestadels ris och bönor. Inget hundskall hörs, ingen värme att vifta bort heller, elen är stabil och det går att dricka kranvatten. Costa Rica och Nicaragua är grannar men skiljer sig från varandra. Jag upplever en kulturkrock inte enbart pga det jag räknar upp här men även där friheten att välja existerar, friheten att tala, synas och berättigas är en någorlunda självklarhet. under kvällen informeras jag om vår kommande resa i detalj och morgonen därpå lämnar vi Cartago upp mot bergen efter ett färggrannt fruktfat till frukost.
Dag 1. Peréz Zeledón - här ligger Corazon de Jesus, som vi kanske minns som koppen som smakade godis i julas och nu har vi ännu en på hyllan, El Salitre - mums! Tre bord koppas innan vi blir serverade en hemmalagad utsökt lunch. Efter maten koppar vi två bord till och totalt smakar jag på 62 olika sorter. Jhonny och Antony från Corazon de Jesus koppar stolt sitt kaffe. Jag häpnas mest över utsikten som breder ut sig utanför labbet som de nyligen har byggt. Därefter passerar vi Finca Origines, farmen som Rebecka och Ricardo äger. Den ligger på samma berg men en bit högre upp. Även här fascinerar utsikten och vi kliver runt bland olika kaffearten och smakar bären som ännu inte har skördats. Ricardo delar gladeligen med sig av all kunskap har besitter, det finns mycket att prata om.
Efter besöket i Brunca åker vi norrut till Tarrazu där vi checkar in på ett litet hotel i Dota. Vi lägger in väskan i våra rum och börjar direkt att provrosta kaffeprover till morgondagens koppning. Effektiviteten är bedövande olik det Nicaraguanska tempot.
Mario Marin som driver gården Vara Blanca (mars månads kaffeprenumeration) kliver in och hälsar glatt.
Dag 2. Tarrazú - Jag besöker Mario hemma i sin hus där upphöjda afrikanska bäddar rymmer nyskördat kaffe på tork i trädgården utanför. Mario gör mest honey-process men även bärtorkat kaffe och varje parti är noga uppmärkt på torkborden. Vi ska koppa det som skördats. Det är alltid lika kul med ett återseende. Vi har handlat kaffe från Mario sedan 9 år och det är väldigt fint att följa utvecklingen både professionellt men även lite personligt. Hemma i Göteborg rostar vi Vara Blanca med glädje och njuter av den sammetslena munkänslan den erbjuder.
Vidare åker bil till Yemerson i Fabrazú. Han tar emot oss med stora välkomnande kramar och en alldeles för snabb spanska. Hans mamma bakar på beställning och huset är fullt med sötebröd, det luktar socker och bullar, ostkakorna staplas på ojämna högar. Vi koppar skörden och i år kommer vi nog att få tillbaka det vi saknat från Yemerson. - en god och balancerad kopp från detta land.
Sista stoppet för dagen blir på Las Margaritas 26. Denna gård är ett litet blomstrande paradis som Emmanuel Solis och hans familj driver. Härifrån köper vi ofta en Geisha som överraskar oss, kolla in Las Margaritas i vår webshop. Vi rostar, koppar, rostar, koppar, rostar koppar och tillslut är klockan åtta på kvällen. Frun Fanny kommer med middag och vi skrattar åt våra språksvårigheter. Fantastisk kväll. Jag tror att en säcka Natural Geisha är undanlagt till oss, resten går till tävlingen med på Cup of Excellence i april år.
Dag 3 - Vi gör ett tredje stopp i regionen Tarrazú hos en ny stor kaffeproducent, La Cumbre, eventuellt är det en ny relation som startar här. Vi fick smaka på deras kaffe redan förra året men avvaktade med att handla tills vi kunde göra detta besök. Jag välkomnas in i familjens trädgård med utsikt över bergen, häpnadsväckande! Dom bjuder på en god frukost och därefter koppar vi årets skörd. Det är gott, det är rent och friskt och det är ärligt. Jag tänker att det är en början på en fortsätt relation. Det återstår att se, som med så mycket annat i livet. Men goda vibrationer finns.
Vi åker vidare till vårt sista stopp på La Chumeca - hit älskar jag att komma. Familjesammanhållningen och passionen för att göra gott kaffe är enorm. Med enkla medel och mycket entusiasm har gården växt och alla i familjen har attraherats till kaffet på något sätt. Antingen håller den ena brodern på med att fermentera Cascara till likör eller så håller den andra systern på med att engagera sig i barista-tävlingar och koppning.
.
